Att våga...
Att stå upp för det du tycker om... Vågar du det? Skulle du kunna säga till hela skolan att du tycker om någonting som dem flesta kanske inte gör bara för att stå upp för ärligheten?
Jag har kännt mig lite såhär innan. Jag ångrar bara allt jag har sagt. Det känns bara så fel allting!
Jag minns när jag var 10/11 år, ingen i min klass tyckte om Justin Bieber, inge respekterade honom för den han var. Jag sökte upp den här Justin Bieber för jag visste konstigt nog inte ens vem han var knappt. Jag såg honom och tyckte att han var otroligt snygg rent ut sagt! Jag lyssnade på låten "Bofriend" om och om igen och fik den som en favoritlåt verkligen. Jag kollade mer och mer på honom och var helt lost typ. Jag tyckte verkligen om honom på något sett. Jag kollade på allt flera videor på Youtube om honom. Jag hade klickat in på en av hans flesta videor under namnet " Kidrauhl". Jag trodde verkligen inte tat det var samma människa seriöst! Jag bara; WHAT?! Jag tyckte helt enkelt om honom väldigt mycket. Jag skrev ut några bilder från daton och satte upp på min vägg.
Sedan kommer vi til skolan. Jag sa något om detta. Inte för att det inte fanns något direkt ämne där jag kunde säga det i alla fall. Ablout inte. Om någon, någon gång pratade om honom var det på ond sida -aldrig på god. Nu kommer jag till det jag ångrar mest i hela mitt liv. Det hade läckt ut en video på Youtube dr någon tjej förklarade varför han tydligen var bög. Alla hade den på sina mobiler och jag.. Jag höll med dem... Egentligen ville jag bara slå till dem allt vad jag kunde för att dem skulle sluta, men jag kunde inte. Jag var rädd. Jag var rädd att jag skulle bli mobbad för att jag gillade en person som ingen annan gillade. Jag sa helt enkelt som dem, han är bög, det vet väl alla?
Egentligen var det jag sa det värsta jag kunde sagt om min idol. I efterhand så käner jag mig helt efterbliven ju. Men jag var feg, jag vågade inte säga emot.
Några dagar senare följde min bästis med mig hem. Jag var jättepirrig på hur hon skulle reagera på mina bilder. Det var nästan lite smått jobbigt. Dagen efter var jag så otroligt rädd för att alla skulle fått reda på detta, vilket var självklart. Alla visste det. Jag kände mig så... Nae, jag vet inte vad. Det kändes som om alla sparkade på mig när jag redan låg ner. Jag blev kallad bög lite då och då. Alla sade ännu värre och oftare dumma saker om honom. Jag blev så till mig så jag vågade säga till för första gången, men inte på ett bra sätt... Jag bara kände mig töntig och dålig. Jag mådde väldigt dåligt av att bara höra massa negativt hela hela tiden.
Jag fortsatte att kolla på videor, köpte tidningar med planscher i, fick Someday, köpte Never Say Never och massa annat. Jag tykte verkligen om honom. Inte bara för hans utssende, utan för att han är så stark och står emot alla som är på hono hela tiden, han är så otroligt stark som männsika! Ingen hater skule klara av det han går igenom. Varför se alla misstag och inte allt bra han gör?
Nu dem senaste veckorna har jag tagit tag i allt detta. Jag har gråtit, varit deprimerad, magkatarr, huvudvärk, ingen ork - Allt detta. MEN det lönade sig. Dem såg hur ledsen jag blev. De såg hur dåligt jag måde av det. Nu går jag till skolans kurator och jag hoppas verkligen dem som har sagt detta till mig och Justin för att reta upp mig, att dem fattar hur allarligt detta är egentligen.
Jag har alltid tänkt på låten "Be Alright" när jag har varit i mina allra djupaste svakor Jag orkade ingenting längre... Allt roligt var som bortblåst. Låten och hela Justin gör mig starkare. När jag ser Justin le blir jag aldeles varm och glad. Jag tänkte på allt Justin sagt. Man ska aldrig ge upp eller säga never say never. Jag är en starkare männsika idag pga allt Justin har gjort. Den energin, kraften och framförallt styrkan som finns i honom ger så otroligt mycket. Nu skojar jag verkligen inte, jag säger ren sanning när jag skriver att jag mår så mycket bättre att se Justin glad än någon annan. Han förkänar så mycket mer än vad han får. Jag skulle aldrig lämna han för något. He´s a lifesaver!
Kort sagt så borde alla stå för vad man tycker om. Alla ska respekteras för det man tycker om! Jag ångrar hur mycket som helst idag att jag inte satte ner foten för första gången! Även ifall jag inte gillade honom, jag borde inte reagera som jag gjorde. Detta är en en del jag egentligen inte vill prata om... Jag förstår verligen inte att jag kunde göra något sådant här hemskt... I´m so sorry...
Egentligen går inte inte beskriva allt me ord. Aldrig... Känslor är känslor, no words...
This made me cry, seriously...
Kommentarer
Trackback